TACK!!!!!!

Hallå allihop. Jag vill börja med att tacka så hemskt mycket för alla era fina ord om mitt förra inlägg. Alla era goda råd och vinklingar. Ibland blir man blind i sitt eget sätt att se på saker och ting och behöver en liten knuff eller klapp för att ändra riktning. Ni ska tro det har, och eventuellt, kommer fortsätta snurra tankar. Vissa dagar när jag bara " go with the flow" och har haft en god natts sömn så ser jag väldigt ljust på allting.....och sen kommer de där mörka dagarna med endast mörka tankar. Då jag knappt kan se nån i ögonen för att jag e så rädd att de ska se rakt in i min själ där jag bär allt som e jag. Jag har läst era brev om och om igen och jag önskar och hoppas ni vet hur mycket det betyder för mig. Att tänka sig att jag aldrig har träffat er ( nja, någon enstaka i era underbara butiker såklart), men ni vet nog vad jag menar :))

Så idag tänkte jag göra ett inlägg om allt det vackra som växer runt omkring mig och mannen varje dag, och bara blir vackrare och vackrare. För ca en månad sedan så slog vi ihop våra födelsedagar och hade lite fest. Jag höll på att helt och hållet tappa hakan när jag såg min kära vän, Helena, och hennes man komma gående uppför slänten. Han gick och bar på ett träd. En mera intim och personlig present får man nog leta efter. Söta körsbär stod det på etiketten, och jag bara log. Två dagar senare satte älsklingen igång med att gräva ett hål i marken. Och ni, det var inte det lättaste. Mera sten, och stor sten, låg begravd under gräs ytan. Jag kom ut med en kopp kaffe för att hålla lite sällskap och visst.....lite koll vill man väl ha, fniss. När jag sitter där på trappen ser jag symboliken.....Hans relation till det där hålet reflekterade helt plötsligt min relation till honom....Striden, kampen, hålet vinner, han vinner........vi sover på saken, det blir lättare imorgon....Han vann......E jag hålet då?????
Eller e jag han som står och gräver??? Hahaha, ja ni vet hur galet det kan bli i huvudet när man inte ventilerar ibland, skratt.

När vi precis hade träffats och han flyttade in till mig så hade vi ofta skojigt åt hur fantastiskt dåliga vi var på att få växter och blommor att överleva hemma. Allt fick vi slänga efter bara några veckor. Jag ville ha lite fint, handlade nya blommor.....och två veckor senare.....samma visa, i två och ett halvt år, fnys!!!! Vi köpte hus, vi börjar små träta om små saker, nu ser det ut som, ja,,, ni vet.......och det växer som aldrig förr.......Hahahahaha, e det enda jag kan säga. Det bara ploppar upp symboliker höger och vänster. Vi har så mycket blommor som ägarna innan hade valt ut, och inte alls e våran smak. Vi gräver upp dem via rötterna, klipper och totalt överger dem, och vad händer...????? Det bara sprutar ut med otäckingarna. Visst e det lite kul??!!

Det som ändå e det som håller ihop oss, tror jag, e våran respekt och kärlek för varandra. Jag är hans heja klack och största fan och han blir säkrare och säkrare i att släppa in mig. Han kläcker ur sig saker som ingen annan man någonsin gjort. Ingen har fått mig att känna mig så älskad och så vacker i hela mitt liv. Jag går hemma med skitigt hår, klädd i sarong, vänder mig mot honom och hör honom säga, " jag e så jä....la kär i dig". Jag, 36 år gammal, ex relationer bakom mig, och jag blir som 14 och rodnar. Vi har väntat länge på varandra och det måste ta mera än detta för att vi ska skiljas åt. Jag kan inte tänka mig mitt liv utan honom. Inget har någonsin vart så självklart som att leva mitt liv med honom.


Förhoppningsvis så e jag varken hålet eller han som står och gräver, utan kanske jag kan få vara de söta körsbären......... men ni vet ju vad jag helst vill att körsbären ska få stå för ;)

Kram på er och jag lovar att bättra mig. Ni e underbara. Puss